Sista dagen tillsammans med den jag älskar mest och som funnits hos mig dag som natt. Ska vandra över regnbågsbron i morgon.
Känner mig hur ledsen som helst inombords. Men tyvärr så tror jag ändå det kommer bli det bästa för henne just nu tanken på tumörer och metastaser och hosta. Så kommer det ändå bli skönt för henne. Trots att det värkligen värker av smärta i mattes hjärta.

Men du kommer alltid att finnas kvar i mitt minne och hjärta.
Men vem ska hålla mig varm och nätterna sen och vem ska trösta mig sen och hålla mig sällskap vid ensamma studner och även vakta mig?.

Älskar dig

Urs vad jobbigt dag/kväll ändå har jag försökt tänka lite på annat.

Min allra bästa vän genom tiderna. Snart så ska du få få somna och gå vidare utan krämpor och din tumör och metastaser som växer över allt. Blir en stor tom het men vi klarar det här. Du kommer alltid finnas med i mitt minne resten av tiden jag lever. Och dy kommer säkert finnas med mig också.

Snart så ska du få vadra över vidare genom denna vackra regnbågsbro.
Kommer sakna dig stort och enormt mycket.

Nästan sista bilden på dig och mig.
Känner mig så ledsen inombords.
Älskar dig enormt mycket.
I dag är det vår sista dag tillsammans ??

Så sjukt less och arg man kan bli på vissa av sina familjemedlemmar.
Det är tamefan bra att jag kan få stöd tips och råd från utomstående runt omkring mig istället.
Jag menar det är ju tillräckligt jobbigt som det är nu med ett tungt beslut om en avlivning av min närmaste och älskade vän. Dessutom av den jag älskar som mest och som funnits dag som natt vid min sida och i vått och i torrt och alla slags väder. Så helt plötsligt så ska hon bara försvinna ur mitt liv. Kommer bli ett stort tomrum efter henne och en stor saknad sen.

Men som sagt trots allt detta så är det inte nog med för sorgs arbetet. Utan familjemedlemmarna ska även tjafsa och bråka om pengar och fatta nya beslut om vilka olika sätt det ska ske på. Men tyvärr så har jag tyvärr märkt av att dom som igenligen ska stå mig närmast dom har ingen empati för den starka och djupa kärlek jag känner för min Älskling. Tror dom aldrig kommer att förstå det hela.
Det är detsamma dom kommer aldrig förstå sig på mitt funktionshinder eller min psykisk ohälsa med depression och ångest. Det är något dom aldrig kommer förstå sig på tyvärr.

Men det kanske har sin förklara till det hela varför jag för det mesta vill försöka klara mig själv så mycket som det går utan att begära hjälp från andra. Trots att jag gått igenom en del misstag jag förhoppningsvis lärt mig av.
Men när detta är över så kan jag försöka ägna mig åt mig själv och min sorgs arbete.
Sen får det ta den tid det tar.
Men jag vet i alla fall att efter 28 Februari på Måndag så kommer jag i alla fall ta en paus i från vissa familjemedlemmar ett tag tanken på att dom sårat mig känns det som.
Men men jag ska försöka att inte gräva ner mig djupare i det här utan försöka gå vidare trots att jag sörjer. Men det gör som sagt ont då dagen tyvärr närmar sig.

Har i alla fall nu beställt det finaste man kan ha där jag ska bevara min mest Älskade Älskling sen.

Asså jag förstår inte hur vissa kan vara så känslokalla. Knappast att min älskling har kraftigt inskränkt rörelsefrihet. Hon känns fortfarande så pigg utåt. Bortsett från stor tumör och kennelhosta liknade symtomer och otroliga snarkningar. Annars så känns hon pigg i övrigt. Vissiligen hade en andning som lät som hon kippade efter andning och andades in istället för ut.
Är så enormt svårt beslut det är och det gör mig så otroligt ledsen så man känner av ångest och deprissionen.
Och då underlättar det tame fan inte det med att bonus pappa ringer och medelar att min bror som är jägare kan släppa ut henne i skogen och avliva henne med ett skott. Men vad fannn säger jag. Är dom totalt dumma i huvudet så gör man inte med någon man älskar så oendligt mycket.
Så av detta vart jag extremt sårad och ledsen så brast ut i panik tårar.
Nä så får man bara inte gå till väga med min älskling.
Hon ska få somna på annat sätt.
Jag pallar inte med att träffa mina föräldrar på ett tag nu efter detta beslut som dom känner att dom vill ta.
Men den biten klarar jag inte av.
Jag har levt med henne dag som natt. Och jag älskar henne så förbannat jävla mycket.
Så, så gör man bara inte.
Ja vissiligen så visar hon kanske inte utåt för mig men efter som hon är så pigg fortfarande så tycker jag att jag faktiskt vill få vara nära henne vid hennes sista stund tillsammans med mig och min dotter.
Hade kanske varit annat om hon bsr påkörd eller annat eller så pass lidande så jag ser det ja då hade mitt tanke sätt kanske sätt ut annolundare.
Men nej inte i detts läge som det är nu. Då väntar jag hellre istället och tar mina sists dagar tillsammans med min mest Älskade Älskling.
Så sjukt ledsen på hur vissa människor änns tänker.
Dom har värkligen ingen förståelse för depression, ångest eller funktionshinder heller känns det som. Om dom hade förstått det så hade dom kanske kunna tänka om hur man tar sådana situationer på rätt sätt.
Hatar dem och detta just nu.

Idag har jag kännt mig ( lite ) bättre. Men själv så känner jag mig ledsen inombords av att veta att vi har så få dagar kvar av att få vara tillsammans. Känns oerhört hemskt och det är det också. Men jag måste tänka på hennes bästa oavsett att det här gör oerhört ont i min själ att få veta av att jag inte kommer kunna få ha dig kvar hos mig i jord livet snart. Men jag hoppas vi åter igen möts och du tar emot mig när vi ses i Nangijala igen.

Idag har det varit riktigt vinter väder ut. Ingen av oss har velat gå ut på längre sträckor idag. Dessutom så mådde min Älskling dåligt i magen idag efter alla godsaker hon fick i sig igår. Så det vart både diarré och spy anfall på morgon turerna innan riktiga snö ovädret vart. Var ett par timmar det snöat på ordentligt. Nu har det väll avtagit en del men snöar fortfarande. Så här mycket snö har jag nog inte sätt på hela vintern. Och i dag fick vi det.vad väder gudarna kan prata.
Sköt jobbigt att säga men jag tror inte det helt riktigt slagit in i min hjärna att det är verkligen min mest Älskade Älskling sista vecka tillsammans med mig ??.
Men var ett par dagar som hon lät jätte otäckt typ som hon drog in luft istället för att andas normalt. Är som hon kippar efter andan.
Just nu ligger hon bredvid mig och snarkar så gott.

Men som ni ser på bilden så är henns tumör väldigt stor där. Och fått fler svullnader överallt. Och även hostan på nätterna tycker jag blivit värre. Men just nu sover hon ostört utan host och harklings problem men i mellan åt låter det som typ liknade kennelhosta som beskrivs över internet. Hosta med ett harklade ljud av att inte kunna få upp något. Men nu har ju min mamma även givit healing och säger att det känns som det är ena sidan på henne som tumörer växer eller vuxit mest och som gör att typ bara ena lungan fungerar. Så låter obehagligt.
Men vissa stunder när jag är ute med henne så är det som helt normalt hon drar och är glad märker inte sån stor skillnad.
Men i mellan åt kommer dom hemska host anfallen.

Asså Älskling jag vill inte att du ska lämna mig. Du har varit min trygghet på dagar som nätterna. Och du har hållit mig sällskap vid ensamma och ledsna stunder. Även sällskap på mina promenader. Vi har upplevt så mycket dom år jag fått tillsammans med dig.
Jag vill inte att du ska lämna mig. Men jag vill att du får leva utan smärta. Du ser så smärtfri ut i mellan åt Men innerst inne så kanske du har ont av det inre. Man vet aldrig när det är bästa tiden. Jag vill ha dig kvar hos mig.
Men jag är nog tvungen att få låta dig gå vidare snart. Fy fann nu ligger jag och gråter.
Men jag har så enormt svårt att gråta ut och jag vill helst inte visa det för dig. Men du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Det är så svårt att förstå och ta in att det är din sista veckan tillsammans med dig i ditt jordelivet tillsammans med mig.
Älskar dig så otroligt mycket.
Kommer bli tomt utan dig.

Idag och i kväll har det varit mindre bra dag. Då dagen började med jätte ont i huvudet. Typ spänningar huvudvärk med illamående. Sen fick samtal av mina föräldrar att tid är bokad för en avlivning av den jag älskar som mest just nu och som jag delar mina dagar och nätter mest tillsammans med nu. Så det gör fruktansvärt ont inombords mig i mellan åt nu. Så sista tiden vill man försöka spändera så mycket som möjligt tillsammans med henne.

Jag älskar dig så otroligt jävla mycket.
Det går inte att förklara hur mycket jag älskar henne.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mitt minne.
Känns så obeskrivligt jobbigt och ännu jobbigare blir det den 28 Februari runt 12 tiden.
Du som alltid funnits i vått och torrt och vid min sida dag och natt.

Vem ska hålla mig sällskap vid promenader och när natten kommer.
Du är och har varit mitt allt. Och nu är vi snart tvungna att skilja våra vägar åt. Du kom som ett paket runt julen. Och det var en jul jag aldrig kommer att glömma. Sen den julen 2011 då du kom hem till vår familj så fick jag ta hand om dig. Och hela den tiden har varit som berg och dalbana men har många skratt och roliga minnen tillsammans med dig min älskade.
Jag vet vi gör det här för ditt bästa så du ska få slippa lida av alla cystor av cancer som sprider sig mer och mer.
Men sjukt jobbigt och ledsamt är det i alla fall. Jag hoppas vi kommer klara av detta tillsammans och att du får ett fortsatt bra liv när du vandrat vidare utan mig vid din sida. Vem vet du kanske mötet både Rasmus och Mamma din.
Älskar dig så oerhört mycket
Din Älskade Matte ska försöka fotografera den sista tiden vi har tillsammans så mycket som det går.
Älskar dig för all framtid tills vi möts igen.