Lustigt allt i hopa. En dejt som man haft i
cr 2 månaders tider nu värkar visa tendensen till pms och säga att jag är negativ. Men konstigt!! Om man inte har lika starka känslor tillbaka som han har för mig så stänger jag av mig själv lite granna och backar tillbaka en del när det helt plötsligt ställs för mycket krav. Jag orkar bara inte bara inte vara en morsa för någon ny en stund tredje gång igen.

Så har jag kännt ett tag inombords och i min hjärna. Så inte konstigt att jag känt som jag känt mig inombords ett tag. Har typ kännt mig kvävande och vilsen i min själ. Och utmanand.

Så har typ jag kännt mig ett tag i tanken på att jag kännt mig viken i mina tankar och känslor.
Och då backar jag en del.
Förstår mitt ex lite mera på så sätt på så sätt då. Men synd att han inte kunde vara lite mer ärlig mot mig och säga att nej jag har svårt att få känslor för dig och det är därför jag känner som jag gör för då hade jag förstått det hela mycket bättre. Men sen när en dejt påstår att jag är jävligt negativ det får mig att fundera men jag tror det beror på att jag fått för mycket krav på mig och jag kännt att jag inte haft detsamma känslor för honom som han haft för mig och då blir det jävligt svårt att kunna göra det hela till ett förhållande.

Ibland så känner man helt enkelt så här.
Man känner vad gör man för fel.
Jag tycker och känner att jag bara är mig själv helt enkelt.

Så vad gör jag för fel ibland?.
Jag vill kunna vara vän med allt och alla. Men känns som jag gör fel ofta och vad jag än gör ibland.
Jag har alltid haft svårt att säga ett nej till allt och alla för att försöka tänka på mer på mig själv.
Men när jag väl gör det så känns allt bara allt så jävla fel istället och alla tror att jag drar mig undan från allt och alla istället. Visst det gör jag kanske för att skydda min egna atmosfär. Och få vara för mig själv ibland i min egna ensamhet och kunna ladda upp mina egna batterier åter igen för att orka kunna vara så social i mellan åt med allt åt alla. Men inget illa menat mot någon. Men ibland så känns allt så jävla jobbigt i tanken på att man gått igenom en del på kort tid. Vill bara att folk stöttar och lyssnar på mig.

Men tyvärr så känns det som hela världen släpper under mina fötter och man känner att varför varför kunde det inte varit jsg som lämnat denna jord i mellan åt. 6 åt brusten blindtarm var nära döden på väg in tunneln. Men på samma gång är man glad att man lever.

Jag lever för min familj och två av mina älskade jag har i mitt liv det är det som får mig att leva just nu.

Det är dom och mina syskon och föräldrar dotter hund och mitt ängla barn jag lever för som mest givetvis mina vänner också men ibland tappar man hoppet ibland av allt man får och är tvungen att gå igenom i sitt liv.
Nej nu sluta tycka synd om sig själv men nu har jag skrivit av mig lite och stort tack till alla som stöttar mig.